Läste en artikel i hundsport och har dryftat samma problem hemma ett tag: hundbaden. Har både hund och barn och tänker inte ligga vid någon stenig skitstrand med äcklig botten bara för att jag har hund! Överallt möts jag av förbudsskyltar mot hundar. Varför reagerar ingen? Hundägarna är ju en stor kundkrets som bara accepterar att de inte får komma intill nästan någonstans. Bilden är från Ekerums Camping på Öland och jag har där lagt mig på gräset, precis vid vägen men alldeles intill en av säkert tjugo förbudsskyltar. Jag har en bunden urduktig hund som inte gör en fluga förnär och som kissar och bajsar på angiven plats. Det gör dock inte sonen till paret på filten en bit bort. Han langar friskt fram det allra heligaste och kissar utan tvekan rätt in i en buske som växer tre meter från där jag sitter. Vad är skillnaden? Jag hoppas någon börjar kämpa för att våra offentliga badplatser får en avgränsad del för människor med hund. För de börjar bli många. Ugglarp var helt suveränt!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar