Zindy är nu 8 månader och växlar mellan att vara en riktig goding (när hon sover är hon väldigt lydig *hehe*) och att vara en trotsig tonårstjej som heter duga. Trotsar inte med dåligt humör utan snarare med att pröva gränser och ifrågasätta sådant som hon egentligen kan. Främst visar det sig under koppelpromenader då matte får slita som en tok eftersom Zindy plötsligt ska lukta på ALLT och drar iväg efter dofter, fåglar och ibland andra hundar. Matte korrigerar, säger till på skarpen, avleder osv men här gäller det att vara envis till tusen. Idag har hon kommit på att det går att krypa under vindskyddet och har nu rymt tre gånger. Två av gångerna till en spännande hund utanför (hon har ju inte fått leka på en hel vecka så hon tog chansen men utan vinstlott) och en gång till en flock änder i vattnet utanför och hon jagade ut dem en bra bit ut i vattnet och såg jättelycklig ut när hon simmade tillbaks mot land där hon tog en omväg runt irriterad matte som till slut fick tag i nämnda hund och släpade in den i husvagnens skyddade område igen. Därefter riggades krok och lina upp för säkerhets skull. Borde få gråa hår av denna hundperiod men har konstigt nog fått mindre grå sen jag skaffade hund. Märkligt... ;-) Nu sover hon vid fotändan och alla galenskaper är glömda. För oftast är hon ju världens goaste hund. Bara liiite jobbigare för tillfället.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar