Söndag förmiddag. I takt med att kortisonet går ur kroppen börjar Zindy hosta så smått igen. Inte mycket, och inga pölar på golvet. Men ändå - jag blir bekymrad över varje liten hostning. Vill inte höra den hostan mer.
Vad är det egentligen som irriterar så i luftrören? Vad skapar dessa sjöar av slem/vätska? Och varför uppstår det lika ofta vid vila/sömn som då hon skäller till och blir glad/upphetsad?
Jag vill att hon ska få bli riktigt bra nu. Den hunden jag såg igår vill jag ha tillbaks! Puss på dig Zindy.
3 kommentarer:
Ja man vill ju att de ska må bra...
Kram på er!
Ja man vill ju det. De blir ju så himla nära vänner!!!
Lycka till med valpen. Längtar efter att få följa er. Ny blogg???
Nja... blir nog samma blogg tror jag... men man vet ju aldrig ;-)
Skicka en kommentar