Vet inte om det är helt tokigt men idag doppade jag ner handen i hundmaten strax innan jag hälsade på Zindy och då kom hon av sig från bitandet och började slicka glatt (hon slickar i princip aldrig annars) och jag berömde och tänkte att det kanske blir en lugnare "start". Sen låg hon på rygg med snuttetrasan i munnen (avhjälper bitande) och vi kunde leka på trevligt vis. När hon sen grabbade några rejäla käkar runt mina händer så kunde ett ordentligt "NEJ" hjälpa riktigt bra. Sen kröp hon upp i knät (mysigt) och hon fick mycket beröm. Så trots mycket bitande så kämpar vi på. Hon är tuff och tålig till tusen och en skön tjej - men hon behöver ett ok "hälsa-och-lekspråk" mot oss människovalpar.
Nu ska matte till jobbet (trots eländigt svidande hals och hosta) och lillhusse finns hemma. Men om ett par timmar kommer jag hem och är med igen. Längtar redan.
PS. Kan avslöja att hälsningen efter jobbet gick mycket bättre även utan hundmatspreparering. Zindy hälsade fint, slickade på mina händer och betedde sig som en klart mer väluppfostrad dam . DS.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar