En oktoberdag vid Vätterns strand

Trötta.....

- Posted using BlogPress from my iPhone

Höftröntgen och två utslagna tjejer...

Så var då höftröntgen avklarad på Djursjukhuset i Jönköping. Vilket bemötande man får där!!! Det märkte vi ju då de akutopererade Nova för några månader sedan. Och det märkte vi även denna gång.

Nova fick lämna urinprov eftersom damen envisas med att vilja springa ut på nätterna. Ibland flera gånger. Och det är jobbigt för husse och matte. Trots sena promenader och kvällsmat vid 5-6 snåret på kvällen så hinner man bara ner i sängen, läsa en liten stund och släcka lampan så..... *gnäll*.... *gnäll*.... *mer envist skall*.... * ännu mera envist skall*. Och då är det Nova som sitter med nosen bestämt riktad mot dörren. Så innan vi börjar ändra om i rutiner och hindra denna nattkissepaus alltför mycket vill vi kolla urinvägarna. Nu började ju Nova löpa så lägligt igår (stora damen - jajamensan) så det blev ju en del blod i urinen. Där fanns också en del annat, bland annat stavar (?) och det tyder på att det kan vara en infektion. Men de vill ha ett nytt urinprov om en dryg vecka när hon löpt klart. Så det ordnar vi då såklart.

Zindy fick 2-årsvaccination (kennelhosta) och därefter en spruta lugnande rätt i ett blodkärl. Sköterskan förklarade att det medlet inte gjorde ont och verkade på en minut. Och det gjorde det. Zindy kroknade ganska så omedelbart och sedan kunde röntgen genomföras snabbt och lätt. Bilden såg väldigt bra ut berättade veterinären och jag fick titta. Det som hon kunde se såg "rakt och fint ut". Men nu återstår det som sagt att se vad SKK säger. Jag ska betala avgiften idag och därefter invänta svaret. Vet fler som är nyfikna på det :-)

Nu är jag hemma och vänder innan jag ska till tandläkaren och laga tänder. Inte så kul men nödvändigt ibland. Zindy och Nova sover och sover. Nova har ju inte fått något lugnande men sympatisover med Zindy. Och dessutom var det nog lite äventyrligt att åka till Jönköping och gå till doktorn.

I morgon väntar kloklipp och nostrimning. Det som vi inte riktigt kan bestämma oss om i dagsläget är om vi ska korta in portisrumpan eller ej. Dels är det så kallt än, och dels så är ju hundarna väldigt söta i jämnt lurv. Trodde jag aldrig jag skulle tycka, men så är det. Pälsen är ca 5 cm nu och nosen kort (ska bli kortare) och hela längden kvar på huvudet. Svårt val!!

Rapport från oss :-)

Så var det äntligen jullov och jag kan använda datorn till annat än jobb - det har varit helt omöjligt senaste tiden och jag har inte känt att jag haft tid med bloggandet överhuvud taget. Men egentligen tycker jag ju att det är kul och det blir som en trevlig dagbok att titta tillbaks i.

Sedan senaste bloggposten i september har det hänt en del. Både bra och dåliga saker. Det bra är att portisflocken (vi räknar oss till den allihop numera) bara blir tightare och tightare. Vi trivs enormt bra tillsammans och Zindy och Nova är de allra bästa hundvänner.

Det som har varit jobbigt är att när Zindy väl var bra igen - hennes provsvar visade att hon reagerat på något och eftersom symtomen klingat av så var det troligen det främmande föremål de plockade upp i form av en blodklump - så hände det en olyckshändelse som kom att ställa till det under en månads tid.

En tisdagmorgon i november månad skulle barnen till skolan som vanligt och Nova låg i hallen för att stämma av allt som hände . Det brukar hon göra men denna olycksaliga morgon låg hon så till att när en av Hampus kompisar hastigt öppnade dörren så åkte svansen ut och sedan stängde kompisen utan att förstå och i flera omgångar. Jag hörde skriket och rusade dit - jag behövde aldrig se utan förstod på känsla vad som hänt och fick upp dörren fullt. Men skadan var skedd och svansen var tilltygad i toppen (ca 4 cm in). Det blödde och vi åkte till Skövde djursjukhus. Där träffade vi en veterinär som plåstrade om och skickade hem. Men Nova blev sämre och sämre. När hon efter några dagar inte rörde sig ur fläcken utan vi fick bära henne ut för att försöka få henne att kissa (där emellan skrek hon rätt ut varje gång hon viftade på svansen) så for vi till Skara för Skövde hade inga tider alls. Skara tog emot henne och sa att de hade mycket att göra och att de skulle höra av sig senare på eftermiddagen. Det gick massor av timmar och vi hörde inget och när vi började ringa för att höra vad de gjort med henne hade de stängt växeln och gått för dagen!!!!!! Jag blev jätteorolig - kände mig arg, ledsen och maktlös. Jag såg Nova ligga bortglömd i någon bur eller i något rum. Vi visste inte ens om det fanns personal kvar på natten! Vi åkte till Skara denna lördag kväll och bankade på varenda ruta tills en personal äntligen kom och öppnade. Han sa att han precis hade tänkt att ringa oss (!) och att de inte hunnit med Nova förrän nu. De hade satt något morfinplåster och röntgat men benet var nog inte av i svansen men den var illa tilltygad och var både inflammerad och infekterad. De ville behålla henne över natten så vi åkte hem igen.

Nästa dag ringde de runt lunch och vi fick åka och hämta Nova. När hon kom in i rummet och såg oss blev hon så glad att hon viftade på svansen och hon skrek i högan sky. Sköterskan sa lite arrogant att hon nog bara sjåpade sig för hon hade inte skrikit så förut. Hon hade legat i buren hela dagen och inte alls gjort såhär. Nova viftade, slog i bordsben och stolsben, blodet rann, jag hade blod på händer och kläder och jag blev ännu mer frustrerad på denna nonchalans vi mötte från personalen i Skara. Jag hade ju sett Nova i flera dygn hemma och hört henne skrika nattetid när hon velat vända sig om i sömnen (vi sov ihop bara hon och jag så att jag skulle kunna hjälpa henne med vatten och rastning för hon klarade inte ens att stå på benen). Jag vet att hon inte är en sjåpig hund utan att hon nu fick så ont eftersom hon slog i om och om igen. (Hon har aldrig skrikit så varken före olyckan eller efter att svansen blev bra igen). Jag lyfte henne, gick ut från det trånga undersökningsrummet och vi åkte hem.

Vi fick beskedet att "vi nog måste operera bort en del av svansen för den kommer nog aldrig att läka men vi tar det när helgen är över för det blir billigare" (!?). De ringde fem dagar senare och Nova var då utan morfinplåster igen och illa däran. "Vi har inga tider" hälsade Skara. "Om en vecka kan vi operera henne." Hon skulle alltså ligga utan smärtlindring en hel vecka till!!! Jag såg något i Novas ögon som jag inte sett förut och vi bestämde oss på stående fot att åka till Jönköping som vi hört så bra om. Tony ringde på fredag morgon till Jönköping (jag var på väg till Tyskland i fyra dagar och den resan kunde inte avbokas) och fick tid samma dag. De undersökte Nova och konstaterade att svansen inte skulle läka och skrev in henne för operation samma dag. Fredag eftermiddag var Tony på väg hem med en nyopererad Nova och 10 nya dagar med tratt låg framför oss. För första gången såg vi hur Nova sakta blev bättre och bättre. När tratten åkte av tog hon stygnen själv i ett ögonblick (inte så bra - men hon har nog studerat in hur de gör under sin tid på sjukhuset för hon gjorde det perfekt) och ytterligare två veckor senare var hon äntligen smärtfri.

Så idag, annandagens middag, ligger hon och snusar i soffhörnet bredvid Zindy och mig. Hon har lyckligt rusat omkring i snön och njuter av livet. Hon har ett ton bomull i öronen och är nästan omöjlig att få in från trädgården men hon har fått tillbaks livslusten igen. Det var den jag såg höll på att försvinna den där gången när jag tittade henne i ögonen. Hon hade nästan gett upp och jag var rädd att hon skulle bli apatisk.

Hon är som vanligt nu, rör sig normalt och leker normalt. En bieffekt av dessa veckor var att hon släppte all valppäls på en gång så hon blev som ett får. Totalt omöjligt att kamma ut så både Zindy och Nova gick till hundfrisören tre dagar före julafton och blev klippta och friserade i flera timmar. De har nu en kofta på ca 3 cm och de är kanonfina!!! Allt hår på huvudet är kvar så de har små rosetter i luggen, en välskött kofta och en hund har portissvans med hårtofs och en har utan. Novas växer ut så sakteliga men det är inget vi tänker på. Och den amputerade biten (4 cm) märker man knappt - och det viktigaste är att hon mår bra! De är trygga och otroligt gosiga. Vi sover gott tillsammans varje natt och umgås så mycket vi bara kan på dagarna. Det har inte blivit mycket träning sista tiden men vi delar stora delar av vardagen! Och vi är oerhört tacksamma för all hjälp och det bemötandet vi fick från personalen i Jönköping.

Puss på er mina älskade tjejer. Ni är BÄST!

Bus vid Vättern

Vi väntar på provsvar. Under tiden äter Zindy medicin som är antiinflammatorisk och utan den var det inte alls bra. Men för stunden är det alltså lite bättre som skönt är. Häromdagen var vi nere vid Vättern och lät tjejerna springa av sig ordentligt. Och Nova och jag har börjat valpkurs. Zindy och jag ska gå en aktivitetskurs och vi drar igång om en dryg liten vecka. Jag gillar att ha någon kurs på gång :)





-- Post From My iPhone

Trött matte, glad Zindy

Så var gumman hemma igen och det är hon superglad för! När jag hämtade henne var hon jättestressad, flämtade, sprang runt och vill bara HEM! Den här operationen/provtagningen var jobbig för henne men när vi väl åkte hem var hon så glad. Nova var med och mötte upp (väntade utanför med farmor) och sedan låg de tillsammans hela hemresan. Nu brottas de och har det jättegott.

Veterinären berättade att de gått ner i vad de tror den delen som var förtätad. Det är svårt att veta att man är exakt rätt, men han trodde det. Det som de såg visade inte på så mycket (slembildningen var inte kraftig - konstigt med tanke på hur mycket som ibland kommer upp!!), men när de sköljde fick de upp en blodklump. Den är skickad på analys + att de har tagit alla prover som bara går i och med den här undersökningen. Provsvar får vi om 2 veckor. Om de inte visar något alldeles speciellt kan det vara så att det just var blodklumpen som var orsaken till problemet för den ska INTE finnas i en lunga. Hon kan ha andats in ett litet främmande, vasst föremål som sedan kapslats in i en blödning. Det får framtiden utvisa.

Nu leker hon och avbryter ibland för att hosta. Lite jobbigt är det, men mest är hon nog bara lycklig.

Zindy på operation...

I skrivandets stund är Zindy lämnad på Blå Stjärnans Djursjukhus i Skara. Hon ska genomgå en BAL-undersökning för att förhoppningsvis få en diagnos som kan leda till rätt behandling. Det är helt nödvändigt med denna undersökning och jag hoppas nu bara att allt går bra och att vi ska få svar.

Om 5 timmar hämtar jag henne och jag längtar redan... Tänker på dig min älskade Zindy-gumma. Du är otroligt värdefull för mig.

Igår kväll lade hon sig på min arm, som ett barn, och somnade sött. I nästan en timma låg vi så och det var så underbart!!

Nu ska jag och Nova ta en promenix. Även hon undrar säkert var "storasyrran är".