Jag har sett det förut, och nu har jag gjort det igen. Tydligare än någonsin. Hundar lär av andra hundar - och det går snabbt! En bra läromästare kan göra på några minuter vad som för mig som matte kan ta dagar.
Jag har sett lugna, skötsamma valpar noggrant studera busigare individer på valpkursen och sedan, när man minst anar det, testa på detta annorlunda och lite frestande beteende. Det ser ju så kul ut! Dock inte lika kul för husse eller matte som plötsligt inte alls kan kalla in sin hund som nu fått stollarycket och far fram bland buskar och träd precis som den där tokiga Goldenhunden (på valpkursen) gjorde för en liten stund sen. Dessbättre är detta oftast snabbt övergånget :-)
Igår såg jag det igen och fascinerades. Jag, husse och Zindy hade en underbar eftermiddag i Stadsparken. Vi åt hamburgare och korv på en filt i skuggan (och Zindy fick en korv såklart) och njöt av att bara ta det lugnt en stund tillsammans. Sen letade vi upp ett ställe att bada på och hittade till allas vår lycka en plats där två andra hussar parkerat med sina vovvar. De hade skapat en plats för hundar och där fann Zindy en kompis i den kastrerade hanhunden Freddy. Rasen var en blandning mellan tre olika och jag ska se om jag kan hitta den på nätet. Den var i exakt samma storlek som Zindy med benvit halvlång päls och med ett underbart utryck. De lekte, badade och jagade varandra jättelänge. Under leken kom en ny familj med en till åren kommen svart labradortik. Hon var expert på att apportera pinnar som kastades långt ut och sen simmade hon lyckligt in med dem till matte.
Till saken hör den att Zindy aldrig apporterat något över huvud taget. Om vi har försökt att kasta i en pinne har hon antingen bara tittat efter den och vänt alternativt hämtat den och sen sprungit förbi oss och lagt sig för att gnaga på sitt byte. Vi har stått med godis och glada tillrop för att få henne att komma till oss - men icke!
Zindy och Freddy försökte få igång labradoren men hon var inte så leksugen. Då studerade Zindy noga vad det var hon höll på med egentligen. Och fortsatte sen att leka. Tills husse hittade en perfekt pinne och kastade ut den en bra bit ut samtidigt som matte tog sig ett svalkande dopp. Det Zindy gör då är att simma ut och hämta pinnen, hon hämtar den lika bestämt och målmedvetet som labradoren - och simmar sen in till land och lägger den på stranden hyfsat nära husse. Helt otroligt!!! Vi testade flera gånger och hon fortsatte att göra så. Vad säger man? Kanske bara "smart hund" :-)